Semester. Som jag har längtat. Året som gått sen sist har på många sett periodvis varit väldigt jobbigt och utmanande, men också såklart roligt, härligt, spännande. Flertal olyckor och motgångar uppblandat med resor, skratt och annat skönt. Men jag känner att jag är trött och att mitt inre brusar runt av stressad energi som har lagts på hög och inte tagits hand om. Stress som ligger som ett täcke för mitt flöde, som en dimma som hindrar mig från att känna och uppleva helt rent och se klart. Upplevelsen av naturen, att vara fullt närvarande i mina relationer. Att vara en del av det större utanför mig själv, utanför mina egna små bekymmer. Att känna, uppleva med alla mina sinnen.
Jag vill! Jag vill! Jag vill känna... mer... snabbare, nu...!
Men vad göra? Ja, återvända tillbaka till det jag vet är sant. Återvända tillbaka till acceptansen i nuet, igen och igen och igen. Det går inte att forcera, tvärtom. Istället upprepa sanningen att just nu är det bra. Just nu är allt precis så som det ska vara. Kan jag tillåta mig att känna empati med mig själv, kan jag förstå att året varit tufft och kan jag då få tillåta mig att känna mig trött och låta den inre stressen få lugna sig i den takt som min kropp behöver?
Jag vill göra rätt val. Jag väljer kärlek och empati med mig själv. Jag väljer att ge mig själv det jag behöver. Jag vill prioritera mig själv och ge mig själv det jag vet att jag så väl behöver för att mjukna. Äta bättre, ta mig tid för mig själv, YOGA dagligen, minska krav och prestation. När jag sen ändå periodvis faller bort från detta, får jag påminna mig själv ännu mer, det är ok, allt är som det ska. Jag älskar mig själv villkorslöst och varje dag är en ny dag, varje andetag är en ny chans.
Jag är oftast väldigt vänlig, kärleksfull och ödmjuk mot alla mina medmänniskor - men jag har fortfarande en lång bit kvar när det gäller att vara ödmjuk och kärleksfull mot mig själv. Att släppa mina hårda inre krav på mig själv, där finns fortfarande en enorm omfamning att göra. Att ta hand om den allra viktigaste relationen i hela mitt liv - den med mig själv.
Jag ger mig själv en omfamnande kram. Jag andas in acceptans - Jag andas ut min gråa dimma som omvandlas till ljus. Jag andas in frid - Jag andas ut kärlek.
Namaste Ylva
