Många är de som lider av sköldkörtelbesvär av olika slag och orsakerna kan vara olika (autoimmunt, medicinutlöst, jodbrist, hormonell obalans...).
Vårt hormonella system är oerhört komplicerat och detta är ett försök att beskriva lite av systemhet hur det hänger ihop och på vilket sätt hormonyoga ibland kan vara ett givande sätt för vissa människor att skapa en balans över tid.
Skriv gärna en kommentar och dela med dig vad du har för erfarenheter av yoga vid sköldkörtelbesvär.
“Energy goes where attention flows”
Energy goes where attention flows.
Vill du skapa positivt skimmer i ditt liv? Vara delaktig i skapandet av positiva energivågor i hjärnan, kroppen, livet?
Var då närvarande i dina känslor. Ge dem utrymme. Både positiva känslor och de vi upplever som negativa. Det är "bara" känslor, en del av livet. Precis som allt i livet finns det toppar och dalar och allt där emellan. Allt är livet, här och nu. Kan jag närvara? Vill jag?
Ibland kanske jag behöver skyddsmekanismer som gör att jag stänger av, när någonting är för jobbigt, för tungt, för svårt att möta... just nu... Detta är vår biologiska skyddssystem och det ska vi respektera - inte forcera när tiden och personen inte är mogen. Det kanske kommer en tid senare när det är dags att glänta på locket, kanske med stöd och hjälp av en terapeut?
Men... nu när jag skriver vidare här tänker jag mera på dessa vardagskänslor, för dig som känner dig mogen att möta dig själv.
Det här med känslor alltså. Var närvarande i dem.
Försök att behålla närvaron i KROPPEN och i ANDNINGEN - även under vardandet i negativa känslor (viktigt!).
Vid upplevelsen av jobbiga känslor. Sträva att inte fastna i en nedåtgående negativ spiral. Tillåt dig att känna en stund men börja sen skapa ny energi.
Lägg dig eller sätt dig. Blunda. Fokusera att känna och uppleva kroppen. Hur känns den? Var i kroppen känns den här ilskan? Vilka muskler drar ihop sig av den här sorgen? Var i kroppen kapslas den här stressen och frustrationen in? Den här tärande skulden - hur påverkar den kroppen?
Du betraktar kroppens reaktioner och sinnesförnimmelser - utan att reagera eller döma, bara iaktta med så mjukt och kärleksfullt sinne som möjligt.
När jag identifierat det fysiska stället i kroppen som är påverkat - vad händer då om jag med medvetenhet börjar omfamna området med mjuka andetag som skapar andningsrörelse? Rörelse = Förändring = Liv
Vad händer om jag ler in till området? Om jag kanske mentalt eller med uttalade ord eller med det skrivna ordet beskriver det som känns för att tydliggöra och få uttrycka det som känns?
Kanske fråga dig själv: vad har jag att vara tacksam över just nu i denna stund? Tänk det eller ännu bättre - säg det högt! Tacksamhet påverkar faktiskt hjärnan biologiskt och stimulerar signalsubstanserna serotonin och dopamin som man kan säga är "må bra hormoner" som bl.a. påverkar humör och känslor.
Att upprepa några korta men tydliga positiva affirmationer som står i tydlig kontrast till din upplevelse är också ett bra sätt för att skapa ny energi. T.ex. om du känner dig rädd - upprepa exempelvis istället: "jag är trygg" "jag är omgiven av kärlek" "jag är kärlek" - många gånger.
Upprepa förslagsvis 1-> flera gånger/ dag under en längre period.
Ibland behöver vi vara mera fysiskt aktiva som ett sätt bryta negativa känslor eller för att skapa den energi och det guld vi vill ha våra liv. En del älskar att springa, andra mår bra av kampsport. En del mår som bäst av utmanade fysisk yoga - att kontrollera kroppen till fullo, vrida och stretcha och krama igenom kroppens alla vinklar och energipunkter.
Själv älskar jag att dansa. Dansa när jag är glad. Dansa när jag är ledsen. Dansa när jag är stressad. I dansen bjuds ofta den terapeutiskt lugnt inlyssnande yogan naturligt in för mig. Kroppen vill plötsligt stanna upp, lägga sig ner i någon öppnande och inkännande position. Lyssnandes och andandes. Öppnar en dörr, gläntar in.
Kan jag närvara?
Vill jag?
Namaste
Ylva
Idag GÄST-BLOGGAR jag på Anna Finnborgs blogg.
📝
Där delar jag med mig lite av resan från att vara anställd som sjugymnast - till att lyssna in och följa mitt hjärta - till att idag driva min egna firma och få dela med mig av de fantastiska redskap som terapeutisk yoga-och dans erbjuder.
Tack snälla Anna för chansen 🙏🏻, vi bägge som på olika, men ändå liknande sätt jobbar med närvaro i personlig utveckling, träning, terapi och livet :)
Länk till blogginlägg
Morgon. Semester. Startar dagen med att få gos-dans runt benen av min sommarkatt (grannens). Svart silke som smeker mig ömt.
Cyklar ner till stranden, himlen är klarblå, havet glittrar av solen. 19° i vattnet och det är så skönt och klart. Simmar långt ut, är ensam i vattnet, tittar in mot stranden och känner ödmjukhet inför allt det vackra. Mina ögon ser skönheten, men mitt hjärta och mina sinnen har svårt att helt och fullt ta in det. Ligger brus i vägen.
Kommer upp ur vattnet, sitter ner i stillhet på stranden, fortfarande själv och bara sluter mina ögon och vänder mig inåt. Vet att nyckeln till vardandet i sin fulla existens finns att finna här. En stund senare, är det som att någonting inom mig ändrar lite rytm, ändrar takt. Går lite långsammare och som att någonting blir mera stämt. Melodin som mitt varande avger vibrerar mera i harmoni, mera i takt med mig själv, med omgivningen, i rörelsen, i stillheten, i livet.
Påminns och påminner mig själv var det jag så ofta söker utanför mig själv egentligen går att finna. Varför jag inte bara stannar upp i meditation oftare än vad jag gör kan jag bara fråga mig själv. Svaret finns inom mig.
Är jag värd det bästa? Är jag redo att släppa taget? Vågar jag vara och stå i min fulla kraft? Får jag vara mig själv helt och fullt, utan att bära masker för att behaga andra? Fortfarande finns det många delar av mig som fortfarande hindrar - mig själv.
Jag har en stark stark längtan efter frihet inom mig själv. Vet att jag smakar dess nektar mer när jag tar hand om mig själv och tar mig tid att yoga, dansa, meditera, vara i naturen. Vara i medveten meditativ närvaro med mig själv i samklang med min omgivning.
Att leva livet innebär en hel del utmaningar. Din utveckling är inte bara ATT du möter dem, utan HUR. Vad händer med dig, i dig? Finns det lärdomar? Finns det viktiga lärare på din resa genom livet? Kan du i medvetenhet vara kvar i närvaro i din kropp, dina andetag?
Jag jobbar på det.
Namaste
Ylva
STYRKA.
Vad är styrka för dig?
Vad är att "vara stark" för dig?
Muskulär kraft? Lyfta tunga vikter på gymmet? Orka stå i plankan 3 minuter? Kunna göra avancerade yogaposer? Muskulär uthållighet? Orka hålla upp din egen ryggrad, din egen hållning under en längre tid? Vara uthållig och kunna "köra på" - på jobbet? Springa 1 mil? Fullfölja projekt och mål du satt upp? Orka med att vara den du vill vara, vara sann? Orka vara ditt bästa jag i alla situationer? Vara stark i tunga stunder och motgångar? Stark matsmältning och fungerade kropp och organ? Vara stark och modig att möta dina egna och andras sanna känslor? Meditera i stillhet med endast introspektion i en timma? Vara lugn och trygg i dig själv? Självkänsla? Självförtroende? Kunna säga nej? Att känna vad Du behöver? Känna sann glädje och inre tillfredställelse?
Vad är styrka? Är det nära relaterat och kanske samma sak som energi?
Kan det då vara så att om du inte tar hand om din energi (fysisk, mental och emotionell) så blir du också svag?
Kör jag över min energi blir jag då också svag i något förhållande ovannämnt till exempel?
_
* Äter jag fel sorts mat > matsmältningen fungerar sämre > sämre näringsupptag > svagare i nervsystem och kropp...
* Jobbar jag för mycket, hamnar i prestation och stress > trötta binjurar, trött hjärna...
* Befinner/ lever i en relation där jag inte är mig själv, spelar en roll som undantrycker mina rätta känslor, mitt rätta jag > inre sorg, inre oro > inre stress > lägre mental styrka, trötthet och stress som sätter spår i kroppen...
* Dricker för lite vatten > svag svag svag...
* Andas för ytligt högre upp i bröstkorgen och för snabbt >stress och belastning för systemet, ökad spänning i muskler, oro, ängslan, ångest...
* Tränar för mycket och för hårt med för lite återhämtning förhållandevis > stress för kroppen, skörare system, ökad skaderisk, slitning...
* Är med om ett trauma, skilsmässa, dödsfall > svag och skör på alla sätt och vis (kan sitta i länge...)
* Stillasittande, för lite rörelse och motion > svaghet i muskler och i skelett, men även mentalt. Att inte kunna lita på sin kropp och dess förmåga ger ofta även ett osäkert sinne...
* Ständigt uppkopplad, ständigt "on the go" > hjärna och nervsystem "on alert"...
* Sömnbesvär > hela du blir påverkad och svagare...
* Umgås med människor som dränerar din energi > trött mentalt...
* Muskulära spänningar som "håller dig" och drar kroppen i en ogynnsam position/ hållning > försämrad cirkulation, minskat flöde och energi, begränsad andning...
* Pressar systemet med kaffe, alkohol, socker, mediciner, droger > sliter successivt på energiresurser och organ...
* Missar frisk luft, dagsljus och solens energi > minskat syre till cellerna, minskad energi,
D-vitaminbrist...
_
Så vad är styrka för dig? Känner du dig stark?
Fysiskt? Mentalt? Emotionellt?
Dessa tre områden påverkar varandra och rör sig energimässigt mellan varandra.
Är det inom något område, fysiskt/ mentalt/ emotionellt, du känner dig svagare, skörare? Eller kanske inom alla tre områden?
Var behöver du börja se över hur energin kan och bör stärkas? Och hur?
• Förändring i ditt liv, livssituation?
• Förändring av din kost?
• Förändring av ditt sätt att röra på dig, motionera?
• Förändring av vad du ger för input (mera dator eller mera natur, - mera TV eller mera meditation) till dig själv?
• Förändring av ditt förhållningssätt till dig själv, ditt liv?
• Förändring, förståelse och bearbetning av dina känslor?
• Förändring av kroppens position, hållning?
• Förändring av din andning?
• Förståelse om vem du är, vad du behöver?
Det som är fint med YOGA är att det ser till helheten av människan. Den holistiska helhetssynen av människan som en energivarelse.
Yoga kan användas som en terapeutisk metod, både förebyggande och rehabiliterande.
Det finns många olika yogaformer - så det finns alltid någon som du kan hitta som passar dig och dina behov. Lärarens energi har också betydelse att det passar dig och stämmer överens med din längtan.
HOLIYOGA är en fantastisk yogaform. Terapeutisk, lugn och läkande med utgångspunkt för dig som behöver släppa stress, komma i kontakt och läka dina känslor, möta en kropp med smärta - spänning - stelhet, få förståelse av dina präglingar och dina livsmönster. Lära känna din andning. Introspektion, lyssna in dina inre rum.
Välkommen till yogans fantastiska värld om du inte redan har upptäckt den!
Vet du förresten om att det är Internationella Yogadagen imorgon den 21 juni? Instiftades av FN 2015 som ett sätt att lyfta yoga som ett verktyg för hälsa och välmående.
Kram
Ylva
“When you stop chasing the wrong things, you give the right things a chance to catch you.”
_______
Foto tagit av: Marie Bergeås
Att transformera och skapa förändringar i djupgående mönster och destruktiva präglingar hos sig själv (och kanske längre bak i släktleden) TAR TID. Det kräver mod, uthållighet, stöd och energi.
Det är ett a r b e t e som tar och kräver energi.
Så mycket vila, återhämtning och integrering behövs. Sömn, mat, natur, kärlek, värme.
Många påbörjar aldrig den här inre resan. Vissa behöver inte, känner kanske inte behovet. Andra förnekar och blundar inför det.
För vissa känns det som att det är livet och universum som envist knackar på dörren och kräver förändring.
Jag startade min inre resa för många år sedan och den pågår alltjämt. Resan har förändrats under tiden, liksom jag. Jag har så mycket mer tillgång till MIG nu för tiden. Mina känslor, mina sanningar, min vilja, min kropp, mina andetag.
Ibland känner jag mig i skön kontakt med min kraft, mitt ljus, min lust. Idag... är dock en sådan dag när jag påmints, ännu en gång, hur mycket det finns kvar i min brunn att rena. Idag kom jag i kontakt med medvetenhet kring mitt slutna svarta hål, i hjärtchakras centrum, som suger in - imploderar ljuset inom mig (även om ljuset envist letar sig fram ändå förstås). Det är som ett rum som varit stängt väldigt... väldigt... väldigt länge. Väldigt länge. Kanske större delen av livet. Det är dammigt. Inget syre. Bara stoft och damm som ligger tätt i luften. Partiklar som andas och andats rädsla, som håller tillbaka, som håller... håller något... håller mig tillbaka... håller kärleken inom mig tillbaka... håller min fullständiga potential tillbaka...
Jag andas ut fullständigt, ska jag våga gå hela vägen? Våga andas ut till botten? Jag anar starkt att det där väntar något, jag känner det redan på halvvägs avstånd när jag närmar mig. Kroppen börjar skicka upp sinnesförnimmelser till halsen som drar ihop sig.
Provar igen... andas ut...kroppen och andetaget lägger av som > om jag vore klar < men jag vet bättre, vet att det är massor mera som finns, en barriär att passera...
Provar igen... andas ut... lite längre... våga stanna kvar lite längre, gå lite djupare, våga stanna i mörkret - men slungas omedelbart med kraft upp ur källaren med enorma hostningar och rosslingar. Något litet fönster öppnades tydligen och dammiga partiklar kommer med kraft upp och ur mitt bröst via halsen. Jag hostar och hostar djupt, känns som jag kan fortsätta länge men hamnar i huvudet och tankarna att det kanske inte är bra så försöker stilla luftrören. Behöver andas små lätta andetag för att inte trigga, men förstår ju också så väl att det kanske är precis just det jag behöver. Komma djupare ner. Men vad mer väntar där? Vet av tidigare erfarenheter att många av mina undanryckta känslor har sitt fäste just där. Det är otroligt befriande efteråt när en del av dem har fått uttryckas och släppas, men många gånger så oerhört smärtsamt och förenat med kramp och rädsla under tiden. Jag behöver känna mig trygg, jag behöver ha stöd, jag behöver vara i kontakt med mitt styrka för att våga släppa taget. Samtidigt tror jag att det är först när jag verkligen vågar "falla" som jag äntligen kan nå botten och därifrån börja resa mig upp, på riktigt, helt och fullt.
Det får ta tid. Processer tar tid. Jag behöver vila och integrera olika steg. Det är okej. Jag är okej. Jag är faktiskt helt fantastisk när jag tänker efter på saken. Liksom är du. Det är vi alla. Fantastiska alltså. Vi är egentligen ren energi, ljus och kärlek. Jag tror på riktigt det. Men livet, händelser, präglingar, uppfostran skapar som hinnor, slöjor som håller oss ifrån oss själva.
Ljuset kommer alltid vara starkare än mörkret och vi kan hitta olika sätt att bekräfta och stärka ljuset inom oss och runt oss. Men för att ge mörkret mindre kraft kan vi ibland behöva se det, vara i det och ta oss igenom det för att det ska minska och försvinna, få mindre makt över oss.
Och efter regn - vad väntar då? Jo, där väntar solsken.
Kram Ylva
“Efter regn kommer sol”
Håller du om dig själv med muskelspänning? Spänning som någon gång har behövts för att skydda dig, men som numera har blivit ett mönster och en åtstramande belastning.
Vi människor gömmer undan känslor inom oss. Känslor som är för jobbiga att kännas vid, som vi inte har tid att känna på, känslor som skapar oro, ängslan, vrede, skuld, skam och rädsla. Ibland har vi behövt spänna oss, förminska oss, begränsa vår andning som ett sätt att överleva.
I något skede är det bra att ge dig tid att börja stanna upp och faktiskt uppleva realiteten inom dig. Vilken är den underliggande känslan/ händelsen? Känn på den, var med den, gråt med den, skrik med den, andas med den. Det paradoxala är att när den äntligen blir bekräftad och att du är närvarande i den kan den också börja transformeras, förändras och även lösas upp.
Det som är förträngt i det inre blir yttre symptom.
Så lyssna in dig själv och din kropp. Stanna kvar. Andas. Känn. Känn. Känn. Acceptera. Känn. Känn. Känn.
Andas ut och släpp taget om det som vill och kan lämna.
Ibland behöver du hjälp i den här processen. Bara du vet hur.
Delta i någon form av kroppsterapi såsom exempelvis en terapeutisk yoga- eller danskurs. Ibland kanske i kombination med en duktig samtalsterapeut. Bara du vet vad du behöver.
Andas in och ta plats i alla delar utav dig
Andas ut och släpp taget om spänning
Andas in kärleksfull, låt livet ta plats i varje utrymme utav dig
Andas ut och ta ta plats i omvärlden med den fantastiska skapelse som är Du
Hari Om
Ylva
“Det som är förträngt i det inre blir yttre symptom.”
Idag är det tjungondedag jul/ tjungondag Knut eller så kan vi säga det med ramsan: ”nu är glada julen slut slut slut – julegranen kastas ut ut ut…” Julen tar verkligen slut idag, vardagen för nya året 2016 sätter fart på riktigt. Januari bjuder på vinter, kyla liksom mörker och vi får hitta nya sätt att roa oss och njuta av det som är. Från att ha myst med glögg, lussekatter, julgran, adventsljusstakar så får vi nu träda in i andra rum och möten där vi hittar värme och gemenskap.
Den här julen 2015 var på något sätt magisk för mig. Sedan jag blev vuxen har julkänslan mattats av något och den har minst något av sin stjärnglans som den hade när jag var en liten flicka. Barnets tindrande, förväntansfulla ögon och med en tro att allt är möjligt och att livet är magiskt, den känslan är mer sällan närvarande.
Julen i år spenderades i min familjs sommarhus på Gotland. Ett härligt ställe där jag spenderat många somrar men inte så pass många vintrar. Jag hade förväntning att det skulle bli lugnt, skönt, mysigt, vilket det blev - men det blev betydligt mer än så. Det var en slags närvarande magi i luften som jag tydligt kände av. Kanske berodde det på fullmånen? Fullmånen som lös starkt, klart, vackert. Fullmånen som låg lågt lysande i varm nyans på den svarta vinterhimlen.
Visste du att fullmåne på julen är ett ovanligt fenomen, en ovanlig syn? Sist vi upplevde en fullmåne på jul var 1977!
Fullmånen har alltid fascinerat och beundras i urminnes tider. Den har länge av många människor ansetts ha övernaturliga egenskaper och många kan vittna om hur månen påverkar dem. Men oavsett övernaturliga egenskaper eller ej, så är en vacker fullmåne svårslaget magisk som naturupplevelse.
Dagarna runt julen på Gotland tog jag fantastiska nattpromenader. Förbi trolsk natur, vackert upplysta fält och ner till stranden. Ingen ficklampa behövdes, månen lyste tydligt upp min väg.
En kväll utspelades ett fantastiskt skådespel av naturen och rymden, ett skådespel så så vackert och det kändes som att det bara var för mig och min man (som var med mig). När vi väl var nere vid strandängen var det så vackert så mitt hjärta och mitt väsen – det som är jag - nästan inte kunde tro mina ögon, kunde inte riktigt ta in den skönhet jag såg. Obeskrivlig känsla. Månen lyste upp, nästan lika starkt som klart solsken mitt på dagen. Månens spegelglans i havet och glittret som lekte i det stilla vattnet var… MAGISKT. Kändes som en blandning mellan hur Gotland är på sommaren, varma ljuvliga Thailandstränder på kvällstid och ett sagolandskap tagit ur en science fiction- eller vackert animerad film. Pure magic. Så tacksam att jag fick uppleva. Jag bär med mig känslan, bilden djupt inom mig.
Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så kunde inte göra ett försök att ”fånga magin”… men å andra sidan tror jag att det var meningen. Jag var istället närvarande och tog egna inre foton/ känslor, som är djupt bevarade bara för mitt eget hjärta och min egen inre syn.
Kan inte heller låta bli att tänka kopplingen – att sist det var en fullmåne på jul var året 1977, samma år jag föddes. Jag var då en dryg månad gammal när jag som öppen ny människovarelse tog emot energierna. Kanske jag är öppen för att känna igen dess magi? Tacksam att få uppleva det igen som 38 åring.
Så med tacksamhet säger jag idag:
"Hej då Santa" – nästa gång det är fullmåne på jul sägs bli år 2034…
Kan tillägga att i princip alla dagar var magiskt vackra, solen lös, vattnet glittrade och känslan av frihet var närvarande.
Så här bjuder jag på några fina kort från mina jul-och nyårsdagar.
Tjingeling
xxx
Ylva
Så har jag varit hemma tre dagar sen jag blev "utsläppt" från Vipassana-retreatet där jag befann mig i drygt 10 dagar. Jag upplevde alla möjliga känslor och hann tänka alla möjliga tankar. Kom till massa insikter och kloka erfarenheter gjordes, men som av någon anledning tycks ligga i dimma just nu. Minns faktiskt inte så mycket så här i efterhand, men ska försöka skriva ner några ord om metoden i alla fall.
Vipassana är en av världens äldsta meditationstekniker och betyder att "se något som det är". En lära som gjorde Buddha upplyst och som han sen av godhet och medmänsklighet lärde ut som ett sätt att leva. Att göra slut på mentala orenheter och nå full befrielse som är högsta lyckan.
Att vara och betrakta nuet och sanningen inom den egna kroppen, utan att reagera på det som upplevs. Att behålla sinnesjämvikt oavsett vad som upplevs. Att inte reagera med motstånd på obehagliga sinnesintryck men inte heller att reagera med begär till sådant som känns härligt, angenämt eller sådant man längtar efter, önskar att man upplevde. Utan att objektivt betrakta det som faktiskt är. Sanningen inom sig själv. Kroppens sanning. Själviakttagelse med insikt om samspelet mellan kropp och sinne. Detta skapar successivt ett lugn och den mentala styrkan stärks. Ett balanserat mentalt psyke ger i sin tur lugnare reaktioner i kroppen. Minskar det mänskliga lidandet på alla nivåer. Känslan av harmoni och lycka, kärlek och medkänsla ökar.
Det är som att man gör en kraftfull mental operation av sinnet och kroppen.
Under alla dessa dagar är man dessutom helt tyst, rör sig inom ett litet inhägnat område, åtskild från det motsatta könet. Dagarna har väldigt tydligare rutiner som man följer noga. Allt för att man ska kunna gå in meditationen och möta sig själv så djupt som möjligt. Drygt 10 timmars meditation om dagen, däremellan lite promenad, vila, frukost, lunch och frukt och te till kvällsmåltid. Väckning vid 04.00, släckning 22.00. Hårt schema kan tyckas och det är det. Hela Vipassana som 10-dagars internatkurs, skulle jag säga inte är för de alltför svagsinta. Det kräver att du har en inre styrka att klara av att vara i din ensamhet och möta det som bubblar upp när du ger utrymme för det.
Vad bubblar då upp? För mig enormt mycket tankar, sinnets otroliga spinn som en discokula som skvätter energi åt alla möjliga håll. Tänk dig det vildaste djur som är galet motsträvig när det försöker tämjas. Inte en lätt uppgift må jag säga. Men dag efter dag, sinnet lugnar sig. Då sätter också kroppens enorma smärtprocess ingång. Gamla emotionella spänningar i psyket och i kroppen börjar komma upp till ytan och manifestera sig. Herregud, vilken smärta. Tankarna kommer: "Är det här verkligen bra?" "Håller jag på att gå sönder?" "Skadar jag något" ????
Emotionell ångest och djupt underliggande rädslor ger sig till känna och bubblar över kanten stundvis. Sinnesjämvikt sinnesjämvikt sinnesjämvikt. Anicca... fullständigt medveten om naturlagen "law of nature" d.v.s. att allting är under ständig förändring. Ingenting är varaktigt. Ingen idé att reagera. Utan bara betrakta det som är nu, och nu och nu. Varje minut, varje sekund sker förändringar i kroppen, i naturen, i rymden, allting är under förändring. Det negativa jag upplever kommer att förändras, det positiva jag upplever kommer att förändras. Ingen idé att känna motstånd eller begär.
Under dessa 10 dagar hinner jag verkligen uppleva allt ifrån djup ångest till fullständig "bliss" och harmoni.
Så stämmer det, funkar metoden? Ja jag måste säga att det händer något konkret. Trots att jag suttit så mycket stilla är jag mjukare i kroppen efter dessa 10 dagar. Spänningar i kroppen har mer effektivt lösts upp än om jag hade gått på massage i 10 dagar. Sinnet är mera stabilt, hittar lättare in i jämvikt och balans.
Jag känner mig trött dock. Som att massa processer pågår och att det inte riktigt har landat. Känner mig både stark och skör samtidigt.
Det är så jag känner och det får vara så, allt är ok. Allt är under förändring. Jag iakttar, jag betraktar, jag försöker se det utifrån som något objektivt att betrakta, inget jag behöver reagera på.
Det mänskliga medvetandet är verkligen unikt. På samma gång som det kan vara vår största fiende, kan det också vara vår starkaste juvel till utveckling. Men det krävs träning, tålamod, tillit, tålamod, träning... Uppleva nuet en dag i taget, en upplevelse i taget, en sinnesförnimmelse i taget, ett andetag i taget.
Foto: Marie Bergeås
Bland det bästa jag gjort i mitt liv och som fått en avgörande inverkan på mitt sätt att förhålla mig till livet, till mig själv, till det som har varit... är... 📯 (fanfar 🎶🎶🎶 🎺)... att gå lärarutbildningen i Holistisk Yoga - enligt Ulrica Gulz. Där startade verkligen processen att på djupet börja arbetet med att börja knäppa upp min "sociala kostym", att mjuka upp och titta in bakom mitt spända muskelpansar. Att mer och mer glänta på dörren in till centrum av mig. Att få närma mig mig själv, mitt hjärta, mitt allra innersta heligaste tempel. Källan till allt. Kärlekens centrum. Att upptäcka mitt hjärtchakras längtan och rop, vad som har fått stå tillbaka.
Mitt hjärta fladdrar som en fångad fågel i bur, längtar efter att få flyga fri. Mer och mer börjar den friska luften strömma in.
Kan jag flyga?
Får jag?
Bär mina vingar? ❤
Awaken your heart. Re-center yourself.
LOVE is the key.
❤
Kram
Ylva
Barn behöver få vara fria i sin lek, att få skapa lust och möjligheter hos sig själva och sin omgivning. Att uppmuntras att måla, dansa, spela, sjunga, spela teater, leka utan krav på prestation eller jämförelse - utan bara för att det är härligt, möjligt, skapande. Att uppmuntras att utforska sitt lekfulla kreativa flöde. Inte för att alla måste bli konstnärer utan för att det kreativa flödet kan vara ett bra sätt att hantera känslor, skapa glädje, ge utrymme för space att infinna sig. Space där idérikedom kan florera. Ditt personliga sätt att vara engagerad kreativ kan föra dig närmare ditt hjärta, varpå du kan få hjälp att blomstra på flera plan.
Många gånger så begränsas, stryps dock denna naturliga kreativitet som vi alla föds med i tidig ålder, i familjen och/ eller i skolan. Ord, meningar, straff, outtalad energi som ger oss en falsk sanning om oss själva "Jag kan inte måla", "Jag gillar inte att dansa", "Jag kan inte skriva", "Det är fånigt att vara lekfull", "Estetiska ämnen är slöseri med tid", "I vår familj kan vi inte måla" etc. Något du känner igen i någon grad?
Själv har jag också fått denna "sanning" till mig i unga år och sen vidmakthållit denna sanning för mig själv som ett mantra. På senare år har jag dock velat ta tillbaka min rätt att skapa, min rätt att få stå i min kreativa kraft, mitt flöde. Bara för att jag vill. För att jag kan. För att jag känner att det är bra för mig. För att det utmanar mig att möta inneboende ljus och kraft inom mig som legat begravt. För att det hjälper mig att utvecklas.
Jag märkar att ju mer jag vågar vara lekfull, nyfiken och bejakande i min egen kreativitet, desto mer tycks annat flöda.
Hjärtats skaparflöde är rent, kreativt och välgörande.
Så vad längtar ditt inre efter? Vad har du försakat och vad är du nyfiken på att skapa? Kladda med färg? Gå en danskurs? Dreja krukor? Kanske skriva en bok rentav? Sätt igång! Inte för någon annan, utan för att du vill och längtar.
Go with your flow!
Hari Om
Ylva
“To live a creative life, we must lose our fears of being wrong...”
Semester. Som jag har längtat. Året som gått sen sist har på många sett periodvis varit väldigt jobbigt och utmanande, men också såklart roligt, härligt, spännande. Flertal olyckor och motgångar uppblandat med resor, skratt och annat skönt. Men jag känner att jag är trött och att mitt inre brusar runt av stressad energi som har lagts på hög och inte tagits hand om. Stress som ligger som ett täcke för mitt flöde, som en dimma som hindrar mig från att känna och uppleva helt rent och se klart. Upplevelsen av naturen, att vara fullt närvarande i mina relationer. Att vara en del av det större utanför mig själv, utanför mina egna små bekymmer. Att känna, uppleva med alla mina sinnen.
Jag vill! Jag vill! Jag vill känna... mer... snabbare, nu...!
Men vad göra? Ja, återvända tillbaka till det jag vet är sant. Återvända tillbaka till acceptansen i nuet, igen och igen och igen. Det går inte att forcera, tvärtom. Istället upprepa sanningen att just nu är det bra. Just nu är allt precis så som det ska vara. Kan jag tillåta mig att känna empati med mig själv, kan jag förstå att året varit tufft och kan jag då få tillåta mig att känna mig trött och låta den inre stressen få lugna sig i den takt som min kropp behöver?
Jag vill göra rätt val. Jag väljer kärlek och empati med mig själv. Jag väljer att ge mig själv det jag behöver. Jag vill prioritera mig själv och ge mig själv det jag vet att jag så väl behöver för att mjukna. Äta bättre, ta mig tid för mig själv, YOGA dagligen, minska krav och prestation. När jag sen ändå periodvis faller bort från detta, får jag påminna mig själv ännu mer, det är ok, allt är som det ska. Jag älskar mig själv villkorslöst och varje dag är en ny dag, varje andetag är en ny chans.
Jag är oftast väldigt vänlig, kärleksfull och ödmjuk mot alla mina medmänniskor - men jag har fortfarande en lång bit kvar när det gäller att vara ödmjuk och kärleksfull mot mig själv. Att släppa mina hårda inre krav på mig själv, där finns fortfarande en enorm omfamning att göra. Att ta hand om den allra viktigaste relationen i hela mitt liv - den med mig själv.
Jag ger mig själv en omfamnande kram. Jag andas in acceptans - Jag andas ut min gråa dimma som omvandlas till ljus. Jag andas in frid - Jag andas ut kärlek.
Namaste Ylva
Jag får så ofta frågan: "Vad är Holistisk Yoga?" och jag brukar då oftast säga att det är något man behöver uppleva för att få sin egen känsla och uppfattning inom sig.
Men jag tänkte att jag här ska göra ett försök att beskriva med ord.
Holistisk Yoga - enl Ulrica Gulz, är en terapeutisk yogaform där känslan som väcks, den inre processen är mer intressant än vilken yogaövning vi gör eller hur den ser ut, eller hur viga vi är, eller hur starka vi är. Självklart är yogaövningarna vi gör otroligt viktiga - det är ju dem som bl.a. hjälper oss att komma i kontakt med vår kropp och vårt inre, men utan intentionen och passionen, vägledningen att verkligen blicka inåt - så blir det inte denna magiska metod, så som jag uppfattar den. Lärarens guidning och språkbruk är essensen i yogan för att hjälpa deltagaren att öppna inre kommunikation, att våga glänta på stängda utrymmen inom sig själv. Alla bär vi, i mer eller mindre grad, spänningar och kontraktioner inom oss. Livets händelser, utmaningar och präglingar sätter sina spår och avtryck i vår kropp, vårt sinne, vårt undermedvetna. Spänningar som hindrar fritt flöde av energi, begränsar din andning, begränsar din fulla potential.
Holistisk Yoga hjälper dig att bli uppmärksam var du har kapslat in spänning - medvetenheten är första steget. I din egen takt kan du sen påbörja processen att sakta lösa upp spänningsknuten, att med olika tekniker och med din kärleksfulla längtan att balansera få kontakt med ljuset som vilar bakom mörkret, transformera och återerövra dig själv, steg för steg. Andetag för andetag.
Vi stretchar inkännande och lugnt både den fysiska kroppen och dem inre utrymmena inom dig. Vi vävar ihop delar av oss själv - kropp - sinne - själ - med medveten andning, asanas (yogaövningar), meditationer, kroppsmedvetenhet, ljud/ vibrationer, Ayurveda, TCM (traditionell kinesisk medicin), dans, psykologi, mindfulness samt med bild, ord och gestaltande av kroppen.
Vi ger oss själva och processen tid och utrymme. Vi vågar stanna upp och medvetet terapeutiskt blicka in i mörkret men ger även ljuset, glädjen och skrattet sitt space. Finner efter ett tag att ljuset vilar där bakom vrån och bara väntar på att få komma fram. Ljus som för med sig glädje, tillfredställelse, tillit, tålamod och ett mjukt kärleksmedvetande.
Holistisk Yoga - blir till vad du gör det, i perfekt harmoni till dina behov, på kroppens villkor och i den takt som är balanserande för dig.
Som med allting annat här i livet och även inom yogan - så är det ingen rak väg vi vandrar. Ibland när vi yogar Holistisk Yoga känner vi mycket, ibland känner vi lite, ibland känner vi ingenting alls. Detta är precis så som det ska vara, så som livet är. Vila och landa tryggt i den sanningen. Ibland i vår process tar vi några steg fram - sen några steg bak - ibland trampar vi stilla på samma ställe. Vi strävar att inte fastna i otålighet, utan återkommer till att vara närvarande i nuet - i det som är. Att möta mig själv om och om igen med mjukhet och kärleksfull mjuk omfamning. Det är nog det som är Holistisk Yoga.
“När du speglar dig i dig själv, kan du lättare uppfatta både mörkret och ljuset.”
Hari Om
Ylva
Nyss hemkommen efter underbara dagar på yogafestivalen på Öland. Det var första gången jag var där överhuvudtaget och nu, inte bara för att deltaga utan där för att själv leda workshops i Holistisk Yoga & Holistisk Yoga - enl Ulrica Gulz.
Mottaganden var fantastiskt! Ingen som var där hade tidigare provat dessa yogaformer, men blev berörda och tagna av den mjuka yogans kraftfulla effekt. Flera kom fram efteråt och berättade hur förvånande de var över att yogan hade känts så kraftfull och potent men samtidigt så mjuk och kärleksfull. En kvinna som deltog på HormonYogan berättade att hon upplevde passet som magi och upplevde ett fantastiskt skönt öppnande av hennes flöden och hals som nyligen varit utsatt för strålning och påverkat hennes röst negativt. Sådant är så fint att höra och det känns så värdefullt att få vara en del av ett helande redskap som kan hjälpa människor att landa hem i sina kroppar på ett mjukt läkande vis.
Tacksam för vad yogan har gett mig och fortsätter ge mig. Tacksam för vad yogan ger andra. Tacksam för att festivalen öppnade sin famn för mig och den Holistiska Yogan. Tacksam att jag blivit erbjuden att komma tillbaka nästa år :).
Namaste
Ylva
Foto: Marie Bergeås
FÖLJ ROOTS & CROWN: