jul

Nu är julen slut

Idag är det tjungondedag jul/ tjungondag Knut eller så kan vi säga det med ramsan: ”nu är glada julen slut slut slut – julegranen kastas ut ut ut…” Julen tar verkligen slut idag, vardagen för nya året 2016 sätter fart på riktigt. Januari bjuder på vinter, kyla liksom mörker och vi får hitta nya sätt att roa oss och njuta av det som är. Från att ha myst med glögg, lussekatter, julgran, adventsljusstakar så får vi nu träda in i andra rum och möten där vi hittar värme och gemenskap.

Den här julen 2015 var på något sätt magisk för mig. Sedan jag blev vuxen har julkänslan mattats av något och den har minst något av sin stjärnglans som den hade när jag var en liten flicka. Barnets tindrande, förväntansfulla ögon och med en tro att allt är möjligt och att livet är magiskt, den känslan är mer sällan närvarande.

Julen i år spenderades i min familjs sommarhus på Gotland. Ett härligt ställe där jag spenderat många somrar men inte så pass många vintrar. Jag hade förväntning att det skulle bli lugnt, skönt, mysigt, vilket det blev - men det blev betydligt mer än så. Det var en slags närvarande magi i luften som jag tydligt kände av. Kanske berodde det på fullmånen? Fullmånen som lös starkt, klart, vackert. Fullmånen som låg lågt lysande i varm nyans på den svarta vinterhimlen.

Visste du att fullmåne på julen är ett ovanligt fenomen, en ovanlig syn? Sist vi upplevde en fullmåne på jul var 1977!

Fullmånen har alltid fascinerat och beundras i urminnes tider. Den har länge av många människor ansetts ha övernaturliga egenskaper och många kan vittna om hur månen påverkar dem. Men oavsett övernaturliga egenskaper eller ej, så är en vacker fullmåne svårslaget magisk som naturupplevelse.

Dagarna runt julen på Gotland tog jag fantastiska nattpromenader. Förbi trolsk natur, vackert upplysta fält och ner till stranden. Ingen ficklampa behövdes, månen lyste tydligt upp min väg.
En kväll utspelades ett fantastiskt skådespel av naturen och rymden, ett skådespel så så vackert och det kändes som att det bara var för mig och min man (som var med mig). När vi väl var nere vid strandängen var det så vackert så mitt hjärta och mitt väsen – det som är jag - nästan inte kunde tro mina ögon, kunde inte riktigt ta in den skönhet jag såg. Obeskrivlig känsla. Månen lyste upp, nästan lika starkt som klart solsken mitt på dagen. Månens spegelglans i havet och glittret som lekte i det stilla vattnet var… MAGISKT.  Kändes som en blandning mellan hur Gotland är på sommaren, varma ljuvliga Thailandstränder på kvällstid och ett sagolandskap tagit ur en science fiction- eller vackert animerad film. Pure magic. Så tacksam att jag fick uppleva. Jag bär med mig känslan, bilden djupt inom mig.
Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så kunde inte göra ett försök att ”fånga magin”… men å andra sidan tror jag att det var meningen. Jag var istället närvarande och tog egna inre foton/ känslor, som är djupt bevarade bara för mitt eget hjärta och min egen inre syn.

Kan inte heller låta bli att tänka kopplingen – att sist det var en fullmåne på jul var året 1977, samma år jag föddes. Jag var då en dryg månad gammal när jag som öppen ny människovarelse tog emot energierna. Kanske jag är öppen för att känna igen dess magi? Tacksam att få uppleva det igen som 38 åring.

Så med tacksamhet säger jag idag:
"Hej då Santa" – nästa gång det är fullmåne på jul sägs bli år 2034…

Kan tillägga att i princip alla dagar var magiskt vackra, solen lös, vattnet glittrade och känslan av frihet var närvarande.
Så här bjuder jag på några fina kort från mina jul-och nyårsdagar.

Tjingeling
xxx
Ylva